Such medals, very Sven

Efter avslutningsceremonin kom tyvärr inget blogginlägg. eftersom hotellens Internetuppkoppling togs ned. Skälet ska ha varit att massa viktiga iranier kom till hotellet för att den omvalda presidenten skulle sväras in. Detta resulterade i att vi numera behövde gå igenom säkerhetskontroll med metaldetektor varje gång vi skulle gå in på ledarhotellet. Alla ledare som bodde ovanför den 15e våningen i hotellet var dessutom tvugna att byta rum till ett annat längre ned. Nåväl, vad är ännu en säkerhetskontroll, tänkte vi?

När vi kom iväg till avslutningsceremonin på torsdagen visade det sig att historien upprepade sig. Eftersom en viktig iranier (någon vetenskaps-person nära regeringen) skulle tala under ceremonin var det säkerhetskontroll även in till ceremonin. Vi fick, strax innan vi gick av bussen, veta att vi var tvugna att lämna alla “stora väskor” där. Många ledare muttrade surt eftersom detta hade varit information vi enkelt hade kunnat få innan vi lämnade hotellen, så vi kunde lämna eventuella väskor där.

Arvid kramar Sven i kön till säkerhetskontrollen, rädd att han ska klassas som en stor väska

Eftersom nästan alla hade “råkat” glömma att lämna sina väskor på bussen brydde sig dock säkerhetsfolket inte om väskorna — security at its best (?).

Väl inne i byggnaden hittade vi en gigantisk svensk flagga. Då blev det lagbildsdags.

Avslutningsceremonin var helt okej. Något lång och försenad, men liksom öppningsceremonin med många iranska musikaliska inslag. Ceremonins höjdpunkt — kom inte förrän mot slutet. Sverige fick som väntat sina fyra medaljer. Två silver (David och Arvid), och två brons (Fredrik och Herman). Värt att notera är att årets vinnare också vann årets IMO, en dubbel bedrift vi ledare bara kan minnas har hänt en gång tidigare, då amerikanen Reid Barton vann båda olympiaderna 2001

This slideshow requires JavaScript.

Planen var att efter ceremonin ta individuella porträttbilder på alla våra deltagare med sina medaljer, med den stora svenska flaggan från tidigare i bakgrunden. När vi gick ut märkte vi förskräckta att flaggorna var borta! Efter lite luskande fick vi höra att flaggorna tagits bort eftersom minst en delegation hade stulit sin flagga…

När vi kom hem blev det två korta rundor maffia innan vi gick och lade oss. Vår buss till flygplatsen skulle gå redan 5:50 på morgonen därpå, vilket inte lämnade mycket tid till sömn. Värt att notera är att den ursprungliga bussresan var schemalagd till 4:30, men Fredrik lyckades övertala arrangörerna att skjuta på resan så vi skulle få sova lite. Väl på flygplatsen förstod vi något varför arrangörerna tyckte att det var nödvändigt att åka ungefär fem timmar innan flyget skulle åka. Kön till incheckningen var enormt lång! Vi hade dock turen att Fredriks frequent flyer-status med British Airways gjorde att vi kunde gå i prioritetskön till check-in. Tack vare detta hade vi tid nog att äta en frukostburgare som vi inhandlade med våra sista två miljoner rial.

Flyget var dock (inte helt oväntat — det var trots allt Iran) väldigt sent att åka. När vi kom fram till Heathrow hade vi inte många minuter att springa till andra sidan terminalen via terminaltåget och genom en säkerhetskontroll. Det visade sig dock att flygbolaget inte lät oss gå igenom en spärr på ett ställe — gissningsvis för att de redan hade gett våra platser till någon annan (trots att gaten inte ännu hade stängt). Vi blev därför fast på Heathrow, och är nu schemalagda att ta samma flight lite senare idag. För att maximera våra medaljchanser inför nästa år lyckades vi dock skicka hem Arvid (som istället flög till Köpenhamn) och Fredrik (som fick en plats på 17-flyget), som båda är unga nog att vara med i Programmeringsolympiaden nästa år. Vi andra fick en natt på flyghotell samt några måltider betalda. Årets resa fick sig med andra ord en något oväntad avslutning, i att den förlängs med en dag.

I och med detta avslutas till slut tävlingssäsongen 2016-2017 med en stark insats av Sverige. Nu blickar vi framåt till nästa år och hoppas att våra två unga medaljörer lyckas förbättra sina valörer ytterligare under 2017-2018. Vi ledare har dessutom den baltiska tävlingen BOI 2018 att se fram emot ytterligare — det är nämligen Sveriges tur att arrangera den i Stockholm, i slutet av april.

Tack till alla som följt bloggen och våra livekommentarer: vi ses nästa tävling!

I love Iranian food

Dagens inlägg kommer något senare än planerat, ironiskt nog på grund av att vi ledare äntligen hade en arbetsfri kväll (vilket ledde till väldigt försenat umgänge med deltagarna).

Gårdagens tävling blev som ni kanske märkte i slutet av vår livekommentering lite kaosartad. Det visade sig att någon gång under den sista timmen fick en server som domarsystemet körde på slut på diskutrymme, med konsekvensen att det inte gick att skicka in några lösningar under c:a 20 minuter. Detta åtgärdades snabbt genom att lägga till ytterligare diskutrymme, men för att kompensera för problemen utökades tävlingstiden med 30 minuter.

Tyvärr slutade historien inte här. I samband med att diskutrymmet tog slut hade domarsystemets interna databas blivit korrumperad på grund av allvarliga designfel i systemet. När det tekniska teamet försökte döma om de lösningar som hade fastnat under det första avbrottet visade det sig att systemet redan ansåg att ett program med samma källkod redan hade bedömts, och ville därför inte dömma om koden. Istället för att fixa problemets källa föreslog domarteamet att deltagarna skulle lägga till whitespace i sina lösningar för att koden inte skulle se likadan ut. Detta fungerade dock inte heller, eftersom de programfiler som genererades utifrån deltagarnas kod fortfarande var identiska. Av skäl vi inte riktigt förstår vill systemet inte heller döma om en lösning som ger exakt samma programfiler som tidigare dömts. Dessa deltagare kunde alltså under ytterligare en period inte skicka in sina lösningar. Detta åtgärdades av domarteamet genom att se till att programfilerna såg lite annorlunda ut istället.

Här bestämde sig domarna för att ännu en gång förlänga tävlingen, i första hand för de deltagare som drabbades av avbrottets följdeffekter. De lyckades dock inte identifiera vilka dessa deltagare var innan den förlängda tävlingen var på väg att ta slut, så med 15 sekunder (!) kvar togs beslutet att förlänga tävlingen 15 minuter till.

Under generalförsamlingens efterföljande möte yppades mycket kritik, både mot domarteamet och det tekniska teamet. I synnerhet tyckte många länder (inklusive Sverige) att förlängningarna var mycket orättvisa för de deltagare som på grund av dem förlorade sina medaljplatser — David hann ju tack och lov förlora sitt guld innan förlängningarna trädde i kraft. Vi ledare fick dessutom ingen information om vad som hade hänt förrän själva mötet, inte ens att tävlingen hade blivit förlängd!

Slutresultatet ser just nu ut att bli ett silver var till David och Arvid, samt brons till Fredrik och Herman. Vi ledare är mycket nöjda med resultatet, som är det bästa sedan 2013, och en av mycket få gånger vi tagit 4 medaljer. Vår egen analys är att förbättrade träningsrutiner inom olympiaden (så som träningsläger, tillägg av svårare deluppgifter, instiftandet av tre KATT-tävlingar varav två på femtimmars IOI-format) har bidragit mycket till vårt resultat, men också att vi börjat få in många unga deltagare som presterar bra och således får mycket träning inför deras första IOI-deltagande. Hela laget var bland de 11 bästa under föregående års uttagning, men bara David var med i landslaget förra året.

Utmattade svenskar lämnar arenan

När deltagarna kommit ut från tävlingssalen gick vi på lunch och analyserade resultatet lite kort. I allmänhet var alla nöjda. Det visade sig att David bara var ett ynka (trivialt) specialfall bort från de extra poängen på simurgh som behövdes för guld.

Därefter åkte vi iväg på kvällens utflykt — Irans botaniska trädgård. Vi ledare tyckte detta var en av de trevligare utflykterna, dels för att äntligen fick se lite grönt (i ganska vackra skogar), men också för att det för en gångs skull var väldigt svalt utomhus i trädgården.

Under skogspromenaden blev Fredrik intervjuad av IOI:s lokala mediateam. I klassisk Sverige-stil lyckades intervjuns fokus på något vis bli mat.

Generalförsamlingens möte om den andra tävlingsdagen blev alltså placerad i trädgården under utflykten för att vi skulle hinna ha mötet. Förutom de olika kommittéernas rapporter om vad som egentligen hände under tävlingen presenterade också årets kommittékandidater sig själva inför omröstningen som sker på torsdagens möte.

Mötet drog ut på tiden på grund av alla diskussioner kring domarproblemen, vilket av oförklarliga skäl också innebar att deltagarna var tvugna att vänta med sin middag tills vi kom. På grund av de långa köerna fick vi deltagarna alltså inte mat förrän nära 11-snåret, ett beslut vi inte alls förstår.

Efter en kort natts sömn blev det sedan återigen dags för utflykt! Deltagarna skulle först till en vattenpark medan ledarna skulle spendera dagen närmare centrala Tehran, bl.a. i den stora bazaaren. Cirkus kommunikationsfail fortsatte nu. Tydligen hade schemat ändrats igen utan någon information. Ledarnas resa hade blivit framflyttad en timme (d.v.s bussarna skulle åka två timmar senare än schemalagt istället för sedvanliga en timme försenade), och vi fick dessutom istället följa med deltagarna till vattenparken istället — något som jag gjorde, medan Fredrik och Erika åkte till bazaaren. Jag blev tvungen att snabbt springa upp och hämta badkläder, och han precis fram till att bussen började åka.

När ledarbussarna till slut kom iväg visade det sig att det hade blivit ytterligare förändringar där. Ursprungligen hade gruppen flera resmål. Först bazaaren, följt av några mer kulturella platser. Ett beslut hade tagits men inte kommunicerats om att stryka bazaaren, och istället enbart besöka en enda kulturell plats. Eftersom de som valde denna utflykt främst gjorde det för bazaarens skull blev stämningen på Fredriks buss snabbt hätsk. Många ledare klagade högljutt om att de inte hade fått information om ändringen innan de åkte, och till slut gav arrangörerna med sig och valde att istället bara åka till bazaaren. För att fram till tävlingsdag 2 ha varit ett väldigt bra planerat IOI vars egentliga enda brist var den (åtminstone konsekventa) timmeslånga förseningen för alla bussar blev det helt plötsligt kaos. Bazaaren ska dock ha varit trevlig, även om Fredrik och Erika höll på att missa bussarna tillbaka eftersom guiderna bestämde sig för att marschera från återsamlingsplatsen till bussarna 10 minuter före utsatt tid.

Vattenparken var dock mycket uppskattad både av mig och deltagarna. Vi fick här chansen att se det medicinska teamet i aktion. Under en av vattenkanorna som David, Arvid och Herman åkte tillsammans orsakade obalans i gummibåten att Arvids rygg fick sig en smäll i ett litet skutt. Arvid placerade sig snabbt efter åkturen i horisontellt läge för att minska smärtan lite, varpå han snabbt blev omringad av parkens badvakter, ambulanspersonalen som alltid följer med oss, samt IOI:s egna medicinska volontärer. Efter en snabb medicinsk undersökning av hans rygg och rörlighet upptäcktes inga misstänkta skador, men Arvid rekommenderades vila en stund för att se om smärtan gick över (vilket den också snabbt gjorde).

Bussresan från vattenparken såg födelsen av ett nytt kortspel. Jag vann den första rundan efter en hård kamp mot Herman som förlorade efter att ha tappat ett kort, och Fredrik som trots två snygga pareringar av mina tjugoettor förlorade efter min väldigt riskfyllda schack matt (visad på bilden).

Efter lunchen som åtnjöts i vattenparken hade vi ett stopp till innan vi åkte tillbaka hotellet för BBQ vid deltagarhotellets utomhuspool — det kända landmärket Azadi Tower.

Azadi Tower

Vi fick dock inte möjligheten att åka upp i tornet (även om vi försökte, många gånger), utan något tydligt besked om varför. Istället fick vi gå runt i en utställning som fanns under marken, inkluderandes bl.a. en pianospelande robot.

This slideshow requires JavaScript.

Under middagen blev vi uppsökta av en av Sveriges IOI-vänner: Slovakiens deputy leader, som tävlade i IOI samtidigt som mig. Han kungjorde att det skulle spelas maffia i deltagarhotellets lobby, vilket blev starten på en spelkväll som sträckte sig fram till strax efter ett. Man märkte att deltagarna uppskattade att äntligen ha tid att kunna umgås med varandra. När jag efter spelandet gick tillbaka till mitt hotell var det mer livligt i hotellområdet än under dagarna.

Under morgondagen har vi ledare ett sista möte där vi ska rösta om vilka som ska väljas in i IOI:s olika kommittéer, medan deltagarna åker på utflykt till ett palats. Under eftermiddagen sker sedan det vi alla väntat på: avslutningsceremonin där våra excellenta ungdomar blir tilldelade sina välförtjänta medaljer.

Livekommentarer: andra tävlingsdagen

Livekommentarer från andra tävlingsdagen finns på denna sida

Tornet

Första tävlingsdagen (igår) gick mycket bra för svenskarna — alla ligger på silverplats inför dag två. Det ser ut som att alla kommer ta medalj, något laget inte lyckats med sedan Australien 2013. Arvid i synnerhet presterade väldigt starkt, och är inför dag 2 bara ca 20 poäng ifrån en guldpeng! De svenska översättningarna användes som vanligt inte av deltagarna, så vi hade tagit oss en del friheter (som att använda Comic Sans som typsnitt).

Lycklig Arvid

Idag tog vi en paus från allt tävlande och jobb med en utflykt till Milad Tower, vars utmärkande egenskap är att det är högt (världens sjätte högsta torn). Som vanligt reste vi med en av de 17 bussarna i vår konvoj. Under varje utflykt är vi indelade i olika grupper per buss, som blir runtdragna av en turistguide. Vi lyckas som tur är ofta smita iväg från vår guide för att träffa våra ungdomar. Hela sällskapet har dessutom “skydd” både av civilklädda agenter (från motsvarande iranska SÄPO) och den lokala polisen, som åker med ett flertal bilar och motorcyklar runt den långa ledden av bussar.

Mystisk agent

Poliseskort

Massvis med bussar

Allt på IOI (förutom själva tävlingen) är mellan 30-60 minuter försenade, så som vanligt kom vi iväg ganska sent.

Vårt första stopp var inte tornet självt, utan en delfinshow ungefär 141.421… m bort. Delfinshowen var ungefär som Kolmårdens delfinshow, fast lite sämre, och med ett 15 minuter långt intro på persiska. Under showen målade den ena delfinen en tavla, som gavs bort till någon viktig IOI-person.

 

“Självporträtt” – delfin #2

Barnen, en delfinpool bort

Laget var måttligt roat av showen, så vi behövde be dem att vara glada när vi lyckades leta upp alla och ta en bild. Det gick lite sådär.

141.421… m bort var tydligen för långt att gå enligt de iranska SÄPO-agenterna (möjligtvis för att målet var 100 m bort i höjdled), så vi satte oss återigen i bussarna för färd vidare till Milad tower

Tornets topp

Lunchen blev i tornets food court, som var extremt underdimensionerad — flera av restaurangerna fick slut på mat! Arvid var tvungen att ställa sig i kö igen efter att pizzahaket han köade till fick slut på mat precis innan han kom fram.

Fredrik, vår vattensommelier

Efter lunchen åkte vi upp till toppvåningarna i det 435 meter höga tornet. Hissarna var ganska snabba (maxade på c:a 8 m/s), men hotar inte riktigt IOI:s officiella hisshastighetsrekord från Taiwans Taipei 101 (c:a 16 m/s) under 2014.

Den första våningen vi besökte var ett observationsplan, som också hade ett café och diverse försäljning av kultur. Jag lyckades här hitta riktigt kaffe för första gången under vår vistelse här (hotellet serverar bara snabbkaffe, ett otyg som i min åsikt borde diskvalificera ett lands IOI-ansökan). En vanlig amerikansk kaffe inhandlades till det nätta priset av 115000 rial.

 Nästan tornets topp

Längre upp i tornet fanns fler sevärdheter. Vi började med att åka upp till takvåningen, som innehöll en cirkulär vägg med mystiska tecken som vi inte förstod, samt några flaggor.

Våningen under denna hade istället ett galleri av dockor föreställandes kända iranier.

Iransk IOI-medaljör

Iransk IOI-deltagare

Iransk poet

Också iransk poet

Mer konst fanns på våningen under, nu i form av diverse brev som vi inte förstod.

I slutet av konstgalleriet hittade vi en samling av olika städers nycklar som hade givits till Iran.

Svensk nyckel?

Vi tyckte skölden på nyckeln såg lite svensk ut, men ingen förklarande lapp fanns för just denna nyckel. Känner du igen skölden?

Efter att ha spenderat närmare tre timmar i tornet var det återigen dags för hemfärd. Trots ständiga förfrågningar om att få rapporter över vad laget sysslar med när de har fritid har vi inte fått ens en bild från en maffia-omgång. De är i skrivande stund satta i karantän eftersom vi precis fått morgondagens uppgifter att översätta. Valet av typsnitt blev denna gång Mickey istället för Comic Sans (för variationens skull).

Imorgon blir det som vanligt livekommenteringar från tävlingsdagen. Vi hoppas ni är lika taggade på oss inför morgondagen, och att resultaten blir lika starka som gårdagens.

Livekommentarer: första dagen

Livekommentarer från första tävlingsdagen finns på denna sida

Ännu ett år utan godis

Ledarnas dag började tidigt idag, för att hinna med det första mötet med generalförsamlingen. Mötet blev dock försenat en hel del. Fyra hissar i ett hotell med 26 våningar och över 100 personer som ska åka precis samtidigt är ingen bra kombo.

Mötet behandlade framförallt godkännandet av årets tävlingsregler. Sverige hade redan på förhand lagt upp en spelplan för vår återkommande hjärtefråga – medhavt godis i tävlingssalen. Tidigare år har reglerna kring godis i tävlingssalen varierat kraftigt. Ibland har funktionärerna inte haft några åsikter, ibland har de tvekat kring om ett redan halvätet äpple måste lämnas utanför, och ibland har det varit ett starkt nej från funktionärerna. I och med att de snacks värdlandet bjuder på under tävlingen ofta är av undermålig kvalité i jämförelse med svenska klassiker som Marabou eller lösgodis har vi ofta yttrat oss lite bittert i frågan under möten. I år möttes vi av uppdaterade regler som förtydligade – inget godis tillåtet! Vi ledare protesterade starkt å våra sötsugna deltagares vägnar till den grad att vi avstod från omröstningen av reglernas godkännande, men inte heller i år får vi se en regeländring.

Fredrik håller godisanförande

Vi hoppas att forsatt lobbyarbete i form av “studieresor” till Cloetta-fabriken och “representationsfikor” med stora mängder Ahlgrens Bilar lyckas övertyga fler ledare att ändar sig till nästa år.

Efter mötet hittade vi en broschyr från Italien i vårt postfack! Håll utkik på vår hem- och facebooksida senare i höst för spännande nyheter…

Mystisk broschyr

 

Medan vi satt på möte hade deltagarnas övningssession börjat. Övningsessionen bestod av fyra olika problem som hade publicerats för ungefär en månad sedan. De hade dessutom redan haft möjlighet att skicka in lösningar på övningsuppgifterna, så sessionen bestod till största delen av att testa tävlingsrutinerna. Var är toan (i änden av korridoren)? Vad är utskriftsutdelarnas responstid (ca 28 s)? Är debuggern GDB som vanligt trasig p.g.a en saknad shell-variabel (självklart)?

För svenskarna gick sessionen i allmänhet bra. David upptäckte ett tekniskt problem – mussladdslängden var inte anpassad för vänsterhänta, men detta åtgärdades efter kontakt med den lokala tekniska kommittén.

David testade också att framföra en förfrågan för förtydligande skriftligt istället för att använda det web-baserade systemet. Eftersom han skrev sin förfrågan på svenska blev den vidareskickad till oss ledare för översättning innan den tekniska kommittén svarade på frågan.

Davids förfrågan för förtydligande

Efter den ovanligt händelselösa övningsessionen bar det av med buss till Milad Tower Conference Hall där öppningsceremonin hölls. Konferenscentret är i anslutning till Milad Tower, världens sjätte högsta torn och måndagens utflyktsmål.

Milad Tower, måndagens utflyktsmål

Vi ledare hade stora förhoppningar inför ceremonin, som vi trodde att värdlandet skulle lägga mycket krut på. Ceremonin levde helt klart upp till våra förväntningar även om vi återigen var separerade från våra elever. De internationella recensionerna av ceremonin var lite blandade.

Bästa invigningsceremonin på länge!

Svenska lagledarna

Värsta invigningsceremonin på länge!

Norska lagledarna

 

Ceremonin inleddes som vanligt med tal från olika så kallade “viktiga personer”, som IOI:s president och Irans utbildningsminister. Vi blev mycket glada över att antalet tal reducerats till enbart 3 detta år, alla relativt korta. En stor majoritet av ceremonin fylldes istället av olika musikaliska akter (allt från iransk pop och folkdans till Volodos arrangemang av Mozarts Rondo alla Turca). Hela ceremonin livesändes på Facebook, varför vi inte lägger upp några bilder eller videoklipp från den. Läsarutmaning: identifera de fem felaktiga flaggorna som användes under presentationen av deltagarländer (Fredrik förtydligar felaktiga flaggfinnande-förfarandet: ett avvikande bredd-höjd-förhållande räknas inte).

Efter ceremonin lyckades vi leta fram ungdomarna, och fick till en gro(u)p-bild med alla samtidigt.

Gro(u)p-bild

Jag lyckades även sno åt mig en selfie med Islands ledare, som deltar i tävlingen för första gången, med en enda deltagare. Islands lagledare Bjarki är en återkommande problemförfattare i den svenska och den nordiska programmeringsolympiaden.

Till vänster: Bjarki, Islands lagledare

Därefter separerades vi återigen fysiskt och gick på middag innan översättningsmöten. Eftersom det är tävlingsdag imorgon och vi ledare under kvällen fick ta del av uppgiftslydelserna inför morgondagen sattes deltagarna i karantän både fysiskt från oss ledare och elektroniskt genom mobiltelefon-inlämning (så oroliga föräldrar behöver inte oroa sig om de tappat kontakten med sina barn).

Just nu sitter vi och översätter problemen tillsammans med Island över lite fika.

10/10 skulle översätta igen

Imorgon återkommer vi vid tävlingsstart (6:30 svensk tid) med en liveblogg om tävlingen. Ryktet går också att vår nederländska skattmästare Kim kommer att ha en livestream under tävlingen!

Fick du inte nog av IOI-information? Missa inte IOI Newsletters som publiceras varje dag av arrangörerna!

Ankomst!

Årets IOI-delegation:

• Team Leader Fredrik N
• Deputy Leader Johan
• Contestants Arvid, David, Fredrik E, Herman
• Visitor Erika

har nu kommit fram till Iran och är (något) utvilade efter nattens flygning! Efter lite slagsmål mot Irans brandvägg mot resten av Internet kommer här vårt första av 8 inlägg från IOI 2017.

Vår färd började i Stockholm, där flera av oss behövde ta bilder på oss för att kunna ansöka om visum vid ankomsten till Tehran.

Arrangörerna hade varit väldigt noga med att vi behövde ha med oss ett visumansökansformulär, två bilder samt försäkringsbevis för att kunna få visum.

Därefter begav vi oss alla till Arlanda, där vi mötte upp Arvid som åkte med tåg från Malmö. Programmeringsgudarna hade varit väldigt tillmötesgående — Arvids SJ-tåg var inte en minut sent.

Efter incheckningen (som gick bra, bortsett en skeptisk blick från incheckningspersonalen när vi sa att vi skulle söka visum på plats) hade vi nästan en timme till godo innan planet gick. Grabbarna passade på att leka lite vid gaten. Kanske var det ett sätt att minska stresskänslorna inför tävlingarna.

Väl på planet blir vi meddelade att London har dåligt väder (ett till synes tautologiskt påstående), med resultatet att det är långa köer på flygplatsen Heathrow. Vi skulle därför inte få åka på ett tag, för att undvika för många samtidiga plan väntandes i luften vid flygplatsen. I och med att vi inte hade särskilt god marginal till vår anslutningsflight mot Tehran blev vi lite småstressade. Detta visade sig vara helt en helt obefogad känsla. Väl på Heathrow var det minst 10 personer kvar i kön till planet när vi kom fram till gaten.

Flygplanet vi åkte med hade blivit ersatt med en annan modell än den som ursprungligen var tänkt. Ledaren Fredriks miljoner bonus-miles gjorde att vi i och med bytet blev uppgraderade till Economy Plus istället för vanlig Economy. Bara det mest lagom är tillräckligt bra för våra svenska hjältar!

Flygrädda Sven får prova på lugnande musik i brusreducerande hörlurar

Efter en kort flygning kom vi fram till Tehran imorse kring 8-tiden. Väl vid visumansökningen behövde vi inte alls varken foton eller fylla i något formulär. Istället behövdes bara passen och den magiska IOI-logotypen från ett av Fredriks papper, så satt vi snart med visum i passen. IOI-specialservicen fortsatte, med en IOI-funktionär väntandes vid baggagebandet med alla våra väskor redan avplockade. Han drog oss sedan förbi de långa köerna vid tullen efter ett kort utbyte med en tulltjänsteman. Kanske var mutor inblandade? Spekulationerna gick isär.

Redan tidigt på morgonen kände vi värmen när vi gick ut från den luftkonditionerade flygplatsen, i någon minut tills vi kom fram till den luftkonditionerade bussen som tog oss till våra 5- respektive 4-stjärniga hotell (för ledare och gäster respektive deltagare). Frukosten var fortfarande igång trots att klockan var väl över 10 när vi kom fram, något de mycket trötta deltagarna uppskattade.

En måttligt pigg Fredrik

Ankomstdagen tog dock inte slut vid ankomsten. David upptäckte snabbt ett foosball-bord, som trots att det stod utomhus i värmen utnyttjades flitigt.

Några timmar senare bussades vi till Tehrans Bird Garden, en gigantisk park med fåglar. I parken fick vi en guidad rundtur där vi fick möjlighet att se många olika fåglar. Vi konstaterade att det faktiskt var ganska skönt och svalt inne i de tropiska fåglarnas växthus jämfört med utomhustemperaturen.

This slideshow requires JavaScript.

Tyvärr var vi ledare separerade från deltagarna under rundturen, och verkar till vårt stora förtret vara standard under utflykterna — många utflykter är inte ens gemensamma för deltagare och ledare. Vi hoppas att våra tävlanden fixar egna reserapporter från deras utflykter för bloggens (och deras förväntansfulla föräldrars) skull.

Morgondagen är fylld med aktiviteter. Ungdomarna har främst morgonens övningssession att se fram emot, där de har möjlighet att testa sina tangentbord på tävlingsdatorerna och vänja sig vid lokalen, prova på tävlingssystemet och lokalisera godiset. Vi ledare kommer istället under tiden ha två möten med generalförsamlingen — ett för att fastslå tävlingens regler, och ett för att diskutera eventuella problem och frågor som uppkom under övningssessionen.

Efter lunchen kommer vi åka iväg från hotellet till öppningsceremonin, som vi hoppas blir spektakulär.

Slutligen hamnar vi ledare i ett sista möte medans de tävlanden har schemalagd obligatoriskt “rolig” tid. Under mötet kommer uppgifterna inför den första tävlingsdagen (söndag) väljas ut, och översättas av alla ledare — men viktigast kommer ett nytt blogginlägg postas!